Välkommen
     
Verkkommentar Ock av törnen

Karin RehnqvistEtt ofta omnämnt och karakteristiskt drag i Karin Rehnqvists musik är korsbefruktningen av konst- och folkmusik. Bruket av ”kulning” är ett anslående inslag i flera av hennes verk, bland annat Puksånger- lockrop för två kvinnoröster och slagverk och Solsången för sopran, recitation och kammarorkester. Om kvällens stycke säger hon: ”Klagosånger har följt människan genom långa tider. Här har jag försökt gestalta en, där fyra saxofoner och en soloröst låter sina klangvärldar mötas och färga av sig på varandra. Genom stycket löper ropet, klagan och sökandet. Att få högljutt klaga ut sin smärta tror jag är livsviktigt (däremot kan vi skippa smågnället). Texterna är hämtade ur Psaltaren och vår svenska psalmbok. Musikaliskt återfinns några av våra traditionella folkliga koraler inbyggda, mer eller mindre hörbart.
Läs mer här


Jag lyfter mina händer (1998) för kvinnoröst och altsax.

Jag lyfter mina händer är både en pendang och motsats till ”Rädda mig ur dyn”; ett volymmässigt ovanligt svagt stycke, där åhöraren rent bokstavligt får vända sina öron mot musikerna för att höra. Båda dessa stycken utgår fritt från gamla folkliga koraler, men sträcker ut registret; högt och lågt, starkt och svagt prövas till det yttersta. Jag lyfter mina händer slutar i en linje rakt upp i tomma intet (evigheten)*

*välj själv

 Karin Rehnqvist, 2/11 - 00


Henrik Strindberg - Modell 3
Henrik StrindbergEtt kort men hårt strukturerat stycke som jag komponerade under mina studier 1984. Metoderna blev en modell för en rad av de stycken som senare följde. Inspirationen kom från seriell musik. Men där upphör likheterna. Jag ville planera "andra saker" och använda annat material som byggstenar - det enklast tänkbara: pentatonik, åttondelar och en kulmination på oktaver.

 

I sin ursprungliga version hette stycket "Hutsle an' bustle" och var skrivet för altflöjt, marimba, vibrafon och klockspel som gav en vacker och speciell klang. Men i grunden är stycket helt enkelt fyra linjer som kan spelas på vilka instrument som helst. Den här versionen för fyra sopransaxofoner har jag själv föreslagit Stockholm Saxofonkvartett. 

 

En utförligare beskrivning finns på www.henrikstrindberg.se
Henrik Strindberg


Adrian Borza (f. 1967)

AkSax (1997/1998)

 

Del 1 (altsaxofonsolo)

Del 2 (saxofonkvartett)

 

Adrian Borza är en av Rumäniens ledande yngre tonsättare. AkSax för saxofonkvartett utnyttjar, som titeln antyder, ett slags tänkande enligt ett rytmiskt system som är karaktäristiskt för traditionell rumänsk musik, kallad aksak, ett system som är intimt förbundet med den rumänske forskaren Constantin Brăiloiu. Styckets klingande kärna har sitt ursprung i en ”Giaparale” melodi, en folkdans från Donauslätten och Dobrogea. Både den asymmetriska rytmen och dess varierande längdkombinationer och den extremt snabba rörelsen i vilken de klingande förloppen utvecklas, gör AkSax till ett stycke som ställer höga krav på interpreten. Det är tillägnat Jörgen Pettersson och Stockholms Saxofonkvartett.

 

Stockholms Saxofonkvartett och Ulrika Bodén vid floden Drina under sin Balkanturné.
Från vänster Per Hedlund, Jörgen Pettersson, Sven Westerberg, Leif Karlborg, Ulrika Bodén.
Foto Stefan Westling

       
 

 

  

 

Webbmaster: Martin Steisner.