Välkommen
     
Verkkommentarer Melting Pot

Daniel Nelson

Daniel NelsonFödd 1965 i Bethesda, Maryland, USA. Flyttade till Sverige 1970. Han inledde sina kompositionsstudier med Lars-Erik Rosell som lärare, innan han 1985 flyttade tillbaka till USA där han studerade komposition för Jean Eichelberger-Ivey vid Peabody Conservatory (Bachelor of Music-examen) följt av studier för Ralph Shapey vid University of Chicago (Master of Arts-examen). Sedan 1992 har han arbetat som tonsättare i Sverige.
 

Nelsons musik är pulsorienterad och vid beskrivningar har man också framhållit den minimalistiska karaktären – snarast att se som postminimalism och inte att förväxla med den tidigaste minimalismen – samt även noterat en sorts nyromantisk ådra. Vidare har recensenter talat om “magnifikt rörlig instrumentering“ och en “sprudlande energi“.

Bland utmärkelser kan nämnas två pris från BMI (Broadcasting Music Incorporated), South Eastern Composers’ League Award och Ada Arens Composition Award.

 

”Full Throttle” (full gas) är ett rytmiskt intrikat, utåtriktat och kraftfullt stycke som är tydligt inspirerat av rock och pop. Det har uppskattats mycket, inte minst av den yngre publiken.
 

 

Sergei Dmitriev
 Sergej DmitrievFödd 1964 i Novosibirsk. 1991 tog han examen i komposition vid Tjajkovskijkonservatoriet i Moskva efter studier för prof. A. Leman och prof. N. Korndorf. I Sverige studerade han komposition vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm för Sven-David Sand-ström, Pär Lindgren och Bill Brunson åren 1992-97.  


I sin musik vill Dmitriev förena den ryska dramatiska strukturen med västerländska post-moderna tekniker (Magnifico, Circulation, Hägringar) samt understryka det processuella i musiken (Reminiscens av framtiden, Tidens tecken). Han försöker också kombinera olika stilriktningar (nutida klassisk musik, jazz, pop, rock and folk) med syfte att skapa en tydlig och gripande "konstmusik"

 

Hägringar komponerades 1992 för Stockholms Saxofonkvartett och uruppfördes i Helsingborg.

 

 

Csaba Deák

Csaba DeakCsaba Deák är en av kvartettens äldsta och bästa vänner och har betytt mycket för ensemblen genom åren. Han kom 25-årig från Ungern till Sverige 1957. I bagaget hade han mycket gedigna instrumental-, teori- och kompositionsstudier bl.a. för Ferenc Farkas. Efter ett år på Ingesund utanför Arvika sökte sig Csaba på Nils Wallins inrådan till Hilding Rosenberg i Stockholm och blev hans elev fram till 1960. Han fick arbeta dodekafoniskt i rosenbergsk fri tappning. Stråkkvartett (1959) blev något av ett examens-arbete i de studierna. En ren 12-tonsseriell teknik har Csaba inte använt sedan tiden hos Rosenberg, men hans framtida arbetssätt kom ändå att påverkas av denna, nära Schönberg och långt från Webern stående teknik.

Att Csaba Deák är född i Ungern kan man emellanåt skönja i hans musik. Solosonatinen är ett verk av flera exempel. De tre satserna kan uppfattas som varandras starka kontraster men bildar också en välavvägd helhet. I mitten står en stillsam stämning med flexibelt tempo: ”Rubato com molto tranquillo”. Denna del omsluts av satser i snabbare tempi. Först ett glädjefyllt Allegretto och som final en rytmisk och vital musik, betitlad ”Allegro molto”.

 

 

Peter Lyne

Peter LynePeter Lyne föddes i Northampton, England. Han studerade komposition för Edmund Rubbra i Oxford. Han flyttade till Stockholm 1969 där han studerade för Ingvar Lidholm. Sedan 1983 är han föreståndare för Kapellsbergs musikskola, där många i den unga tonsättargenerationen fått sin grundläggande utbildning under hans ledning.

 

Tidal Wave skrevs för Stockholms Saxofonkvartett i februari 2005. Verket speglar tonsättarens personliga reflektioner kring tsunamikatastrofen. En mer detaljerad innehållsbeskrivning behövs inte. Det kan dock nämnas att verket använder sig av ett antal klangfärgskombinationer som är hämtat från renässansmusik. Verket börjar med en hög besättning (SSABar), som övergår till SABarB. Den sista delen är skriven för låg besättning (TBarB) och är uppbyggd på en återkommande harmonisk följd. Över denna spelar sopransaxen ett mycket känsloladdat solo. Verket slutar med en stillsam, stigande serie av fyrstämmiga ackord.

 


Miklós Maros

Miklós MarosTonsättare med såväl ungersk som svensk identitet.
Miklós Maros föddes i Pecs 1943. Efter fem års studier i kompositionsklassen vid musikkonservatoriet i Budapest, det vill säga Franz Liszt-akademien, hade han fått ett stipendium för fortsatt förkovran i Wien.

 

I Wien träffade Maros sin precis tjugo år äldre landsman György Ligeti, som hade kommit dit under den för Ungern ödesdigra hösten 1956. Frågan uppkom var Maros skulle kunna fortsätta sina studier. Ligeti hade ett råd att ge: Res till Stockholm, till Ingvar Lidholm på Musikhögskolan där. Maros följde genast rådet. Det kom att betyda ett byte av nationell identitet, eller snarare en utvidgning av hans gamla identitet.
 
Till kompositionsklassen i Stockholm kom Miklós Maros, berättar Lidholm, med alla sina rottrådar i den ungerska kulturen och uppfylld av ungersk poesi, men likväl fast besluten att snabbt bli svensk. Till kamraterna i klassen hörde Sven-David Sandström, Per-Gunnar Alldahl, Lars-Erik Rosell och Gunnar Valkare. Den ledande principen för Lidholm var att frigöra studenterna från beroenden: av akademier, av föregångare.

 

Musica da Caccia är ursprungligen komponerat för ungersk tárogatókvartett.

Stycket, som även kan spelas på fyra sopransaxofoner, börjar med en lyrisk koralartad melodi: så småningom blir en fanfar – komponerad för kollegan Anders Eliassons 50-årsdag – en vändpunkt. Stycket uruppfördes av Stockholms Saxofonkvartett våren 1999 i Budapest. Den gamla kompositionsformen Caccia (it. jakt) med anor från medeltiden har därmed fyllts med ett nytt innehåll.

 

 

Hideki Kozakura

Hideki KozakuraFödd i Nagoya i Japan 1970. Han är verksam som både pianist och kompositör. 2001 kom han till Sverige för att studera komposition vid Kungliga Musikhögskolan för Pär Lindgren och Bent Sörensen. Han har tidigare studerat vid Tokyos universitet för Teruyuki Noda och Akira Miyoshi och 1999 reste han till New York för att studera för Tristan Murail vid Columbia University.
Hideki Kozakura har erhållit flera stipendier och priser, bland annat från Nomura Cultural Foundation 1994 för sin komposition Stråkkvartett nr 2 samt från Japanese Symphony Orchestra för violinkonserten Sturm und Drang (1995). Han har även fått mycket uppmärksamhet för den symfoniska dikten The Hill Mabuni som vann andra pris vid Toru Takemitsu Composition Award 1997.

Sedan dess har Hideki Kozakuras musik framförts runt om i Japan och utomlands, både vid konserter och i radio. Han har komponerat en lång rad verk för både stor orkester och kammarmusikaliska ensembler och hans musik har spelats av framstående musiker världen över. Flera av hans verk finns också representerade på skiva.

Vid sidan om sitt komponerande är Hideki Kozakura även aktiv inom olika internationella utbytesprogram som arrangerar konserter, föreläsningar och mästarklasser för musiker.

 

Kompositionen Lines Variation är skriven för och tillägnad Stockholms Saxofonkvartett.  Stycket arbetades fram i nära samarbete mellan tonsättaren och ensemblen. Det uruppfördes den 4 december 2002 på Fylkingen i Stockholm.

Samarbetet fortsätter och närmast planeras en turné i Japan. Kozakura arbetar just nu på ett nytt verk för saxofon och elektronik.

 

 

Dror Feiler

Dror FeilerFödd i Tel Aviv 1951. Efter att ha genomgått jordbrukshögskola (1965-69) och militärtjänst (1969-72) bosatte han sig i Sverige 1973. Han studerade 1977-78 musikvetenskap vid Stockholms universitet och 1978-83 komposition för Gunnar Bucht och Brian Ferneyhough vid Musikhögskolan i Stockholm. Han spelar sedan 1976 saxofoner, klarinetter, slagverk och elektronik i musik-gruppen Lokomotiv Konkret, vars ledare han är. Han har framträtt vid radioinspelningar och konserter i Europa och USA.
 

Med sin glödande hängivenhet för kallet, måste Dror Feiler räknas till Sveriges ledande improvisationsmusiker, och han slåss för denna musikforms jämställdhet med den komponerade. “Vi kan inte låta bli att lägga märke till hur kompositionspraxis med hela sin historia har fört oss tillbaka till all musiks ursprung: improvisationen.“ Han säger vidare att “Improvisation kan tolkas som en instinktiv handling att försöka uppnå befrielse i ett samhälle där byråkratin och teknokratin härskar. Ett samhälle som skapar en konstnärskår som till stor del är medlöparnas kår och bara i undantagsfall motståndsmännens kår, ett motstånd som är det nödvändigaste materialet för att skapa den nödvärnskonst som är ett måste i dagens läge. Ur den individuella energin ingångsatt av en kollektiv idé springer min musik fram.“

 

Ki betyder ”därför”, och är ett stilla möte mellan judisk bönetradition och den nordiska ton av det slag man kan höra i svensk folkmusik. Stycket skrevs för Stockholms Saxofonkvartett inför en turné i Israel 1998.

 

 

Víctor Varela

Victor VarelaFödd 1955 i Caracas i Venezuela. Utbildningsvägen gick via Conservatorio Nacional de Música Juan José Landaeta, komposition för Antonio Mastrogiovanni, elektronisk musik för Eduardo Kusnir och piano, Sweelinck Conservatorium Amsterdam, komposition för Geert van Keulen; master classes med bl.a. Ton de Leeuw, Louis Andriessen, Peter Schat och John Adams och Koninklijk Conservatorium i Haag, elektronisk musik för Gilius van Bergeijk.

 

Hans musik har framförts vid ett stort antal konserter och festivaler i såväl Europa som USA och Latinamerika. Den har inkluderats i stora evenemang så som ISCM Festival World Music Days, Interamerican Dance and Music Festival, Latinamerikanska Musikfestivalen i Caracas, De Suite Serie, Encontro de Clarinestistas Brasileiros, Blockflute & Electronics i Amsterdam. Hans katalog inkluderar musik för symfoniorkester, vokal och instrumental kammarmusik, och även musik med elektroniska verktyg och datorer.

 

Varela erhöll 1987 och 1989 det Nationella Kompositionspriset i sitt hemland Venezuela. Han har också varit verksam som pedagog och föreläsare vid CNM ”J.J. Landaeta” samt Universidad Central de Venezuela. Sedan 1995 bor och arbetar han i Göteborg som frilanstonsättare.

 

Equinox är en referens till den organiska karaktären av en saxofonkvartett. Den traditionella ensemblen byttes till 1 alt, 2 tenorer och 1 baryton; idén kom direkt från Stockholms Saxofonkvartett och avser att producera ett mörkt tonfall som är musikens generella egenskap. Stycket har 4 delar som relateras till olika artikulationer som fladdertunga, slaptongue, drillar osv.

Equinox komponerades 2002-03 med stöd av Konstnärsnämnden.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

       
 

 

  

 

Webbmaster: Martin Steisner.